Den svenske historikeren og forfatteren Lars Gyllenhaal har skrevet en artikkel i for tidsskriftet Hemvärnet. Publisert i nummer 3 – 2024. Artikkelen er gjengitt med tillatelse.
Norska hemvärnets insatsstyrka Rype har historisk koppling till Sverige. Operation Rype har numera också ett eget museum intill svenska gränsen.
Jag hade en vän, Alfred Henningsen, som var legendarisk norsk hemvärnschef. Under andra världskriget hade han skickats med ubåt till det av Hitler ockuperade Norge. Framme i Nordnorge stred han mot norska SS-soldater. Det var inte många hemvärnsveteraner som hade stridit mot landsmän men däremot var det under flera decennier vanligt i norska hemvärnet att soldaterna hade börjat inom den norska motståndsrörelsen under kriget.
Sveriges första hemvärnsstyrkor skapades under finska vinterkriget 1939-40. Först lokalt, ur skytteföreningar, exempelvis i Uppland och Jämtland. Invasionen av Norge våren 1940 blev droppen, under pågående tysk invasion av vårt västra grannland beslöt vår riksdag att armén skulle stödjas av ett rikstäckande hemvärn.
Norge hann inte bilda något hemvärn varför de motsvarande frivilliga i Norge först blev medlemmar av motståndsrörelsen, huvudsakligen Milorg. Efter krigsslutet omvandlades Milorg till det norska hemvärnet (HV). Men fram till 2005 fanns det en rätt stor skillnad mot svenska hemvärnet genom att HV var baserat på värnpliktiga som krigsplacerats i någon del av organisationen. År 2005 etablerades HV-insatsstyrkorna, baserade på frivillighet och med högre krav, fler tjänstgöringsdagar (idag minst två veckor per år) och högre beredskapsnivå. HV-insatssoldaterna har inte sällan utlandstjänstgöring bakom sig. När Norges försvar bytte ut standardautomatkarbinen AG-3 (i Sverige Ak 4) mot HK416 avspeglades en viss prioritering av HV-insatsstyrkorna i att de var bland de första norska mottagarna av det nya vapnet.
HV-insatsstyrkorna är uppkallade efter specialoperationer i Norge 1940-45, och eftersom jag för bokprojekts skull forskat särskilt i specialoperationen Rype (ripa) ville jag gärna stifta bekantskap med HV-insatsstyrkan Rype som är verksam i Tröndelag, där Trondheim är den största staden.
Men först, vad var operation Rype och varför är den relevant i vår tid? Allt började med en annan operation ledd av brittiska Special Operations Executive (SOE) som skapats på initiativ av Churchill för att utföra sabotage och samverka med en rad europeiska motståndsrörelser. När Hitler hösten 1944 beslöt att flytta stora truppstyrkor från Nordkalotten till kontinenten blev det naturligt för SOE att inrikta sig på att spränga järnvägslinjen som kunde föra tyska soldater söderut.
Som en del av operation Woodlark sprängde norrmän från SOE den 13 januari 1945 Jörstadbron norr om Trondheim. Det blev ett av Norges största sabotage och resulterade i ett transportstopp och att kring 78 tyska soldater miste livet och kanske så många som 200 sårades. Med tanke på att Woodlarks bas låg på den ”neutrala”, svenska, sidan av gränsen, i Jämtlandsfjällen, är det väl märkligt att så lite har skrivits i Sverige om Woodlark. Kanske hade vi känt till Woodlark mer om tyskarna hade förverkligat en hämndaktion. Av flera skäl, inte minst att tyskarna övertygades om att det inte varit lokala sabotörer, blev det inget tyskt gisslantagande. Konsekvenser i Sverige blev det dock, norska myndigheter mottog svenska klagomål, direkt och inte via medier. Till råga på allt hade Woodlarkgruppen tillfångatagit några svenska soldater, även om denna incident bara varade under några timmar. Klagomålen verkar ha resulterat i att gruppen fick direktiv från London att inte längre syssla med sabotage. Men det hindrade inte Woodlarks SOE-operatörer att sedan stödja operation Rype.
Nu kommer vi till det märkligaste. Efter Japans angrepp på Pearl Harbor intresserade sig den amerikanska militären i hög grad för Norge. Det var Churchill som fick dem att köpa hans målsättning att angripa tyskarna från norr. Det hann skapas amerikanska förband för operationer i Skandinavien. Någon amerikansk invasion av Norge blev det som bekant inte men ur de styrkor som öronmärkts för Norge kunde amerikanska Office of Strategic Services (OSS) hämta personal för att ändå utföra en specialoperation i Norge före krigsslutet, Rype. Denna operation skulle hjälpa kollegorna i SOE men handlade även om att få viss koll på Stalins styrkor, som redan hade intagit norskt territorium. Sannolikt skulle Rype även signalera amerikanskt engagemang för Norge.
Flera av Rypes personal hade norska eller svenska rötter, en var finsk frivillig. Alla bar amerikanska uniformer men utrustningen var delvis svensk och hela Rype flyttade efter ett tag till svenska sidan av gränsen. Det var först ifjol som jag fick större klarhet om en av svenskarna i Rype, Bertil Vestgöte, genom att besöka operationens forna bas vid Jävsjön, som sjön heter på den svenska sjösidan. Vestgöte anslöt sig till de norska motståndsmän som i sin tur blev en del av Rype (se vidare nya boken ”Okända krigsspår”). Veteraner från flera norska förband har i ännu väglöst land lyckats renovera Rype-basen och fyllt den med utrustning och plagg från Woodlark och Rype. Att titta in är en tidsresa och kan varmt rekommenderas (se vidare gjefsjo.no).
När jag i april 2024 fick möjlighet att besöka den nutida Rype-styrkan fick jag höra om deras svettiga pulktransport av en motor från en B-24 Liberator som i norska fjällen påminner om Rypes stora mänskliga pris. Sabotagen var lyckade men flygningarna krävde många liv. Vardagen inom det nutida Rype präglas av intensiv utbildning av både egna och ukrainska soldater. När vi dricker kaffe i staben är det svårt att missa färggranna ukrainska gåvor på väggarna. Krigets allvar.
